tillfälligt avstängd

Felsökning pågår

Åkaj

Bjälklag, check. Isolering, check.  Nytt snyggt 16 cm brett furugolv, check.

Det sistnämnda skall såpskuras (tänkte ha i lite krita i såpan, undrar om det funkar?) och så skall det upp ett nytt innertak. Ska måla pärlsponten any day now, men har inte bestämt färg än. Lutar åt grått, kanske brungrått? Och ljust ljust. Lite mörkare på dörrarna. MEN! Det ska passa med lillsoffan jag totalfyndade förra veckan. En liten vit jugendsoffa, alldeles bedårande fin, med stoppad dyna  och ryggstöd och, faktist, originalklädsel i snyggt grönt med broderade, handbroderade!!11!!1 franska liljor. Den är den finaste lilla möbel i världen. Ska få bo ihop med korgstolen för 30 spänn som P rynkade näsan åt när jag kom hem med, och spelbordet från 1890-ish som jag också fyndade. Jag är grymt bra på möbelfynd.

Och jag har fixat kärvandet i ytterdörren!

Civiliserat

Jag trodde att vi bodde för långt från civilisationen. Men det visade sig att det gick alldeles utmärkt att beställa pizza 2130 en söndagskväll, här i skogen. Just 10 minutes away bakas det i detta nu pizza åt sjuklingen (jag) och arbetaren (P) som tänker åtnjuta denna i sällskap av första timmen eller så av lotr-trean. Med tanke på att jag somnade ifrån både ettan och tvåan i fredags respektive lördags, har jag inte så stort hopp om att vara vaken till 01:10 inatt. Men vem vet, dagens utslagna vilande i sängen med Gård och Torp och lugn och ro Robin hoppandes på min mage kanske har byggt upp tillräcklig stamina.

Åhnej.

Vi skulle ju bara byta golvbräder och sätta in en ny ytterdörr. BARA. Ja. Börja aldrig med saker på ett hus, gör aldrig det. Man kan ge sig fan på att det kommer gå åt helvete.

Började med att jag köpte en ny dörr. Eller, en gammal dörr. En femspeglars med glas i de övre, komplett med karm och allt. Skitbra. Kom hem. Insåg att dörren var låst. Petade i alla upptänkliga nycklar, till ingen nytta. Till slut fick vi slå av sprintarna. Skruvade ur låskistan, lämnade in hos låssmeden. Som givetvis ringde efter ett par dagar och informerade oss att låshelvetet var trasigt. Kaputt.

Lämnade in låset hos de stolpskott som sålt oss dörren, de skulle leta efter ett liknande. Har fortfarande inte hört nåt. Vi satt in dörren ändå, igår. Först gled den riktigt fint, men när vi började dreva tjockade den ihop sig och går nu inte att stänga. I ungefär samma veva hade vi kommit ner till den bärande golvkonstruktionen på verandan, och insett att den inte höll. Skrattretande. Golvkonstruktionen i resten är huset är 110 år gammal och fungerar perfekt. Verandagolvet som, av outgrundlig anledning, byttes för 25 år sen, är så jävla genomkass att vi inte kan använda någon del av det.

Just nu ser det ut så här: gå in genom dubbeldörrarna, ramla sen ner i ett en meter djupt hål, á ca 2,5*3 meter. Klättra mödosamt igenom detta hål, och klättra en meter upp till den nyinsatta ytterdörren som saknar lås och som inte går att stänga för att den kärvar. Välkommen! Ja, fast just det, kom inte hit och hälsa på, för gästvänligt som det kan verka, så är vi sjuka alla tre. Feber och hosta. Japp. Säkert grissnuvan.

Ogiltig frånvaro

Har hittat ett diskussionsforum. Och som vanligt blir jag helt absorberad av den här grejen, vad det än är, som jag för tillfället fått på hjärnan. När jag tänker efter är det faktiskt ett mirakel att jag ens lyckats hålla den här bloggstackaren vid liv så här länge. Men så är det i alla fall just nu, onlinetiden ägnas åt en speciell grej, och jag är faktiskt alldeles för ängslig av mig för att våga skriva öppet om det (nej det är inte nån obskyr fetisch. Inget osedligt!).

Och ni stockholmare, 7-8 september är jag i huvfudstaden. Säg till om ni orkar med mig en liten stund.

Buss och Kram! (som det till min stora glädje stod i displayen på en västtrafikbuss jag mötte häromdan.)

Pappan

Min pappa var något av en hjälte för mig. Jag vet inte hur jag orkade upprätthålla den bilden genom alla år av missbruk, men han var det, och är det litegrann fortfarande. Trots mammas ihärdiga försök att nedvärdera honom, att berätta för mig precis hur dum han var, elak, svartsjuk, så ser jag upp till honom. Nu gör jag det, jag gjorde det inte när det var som värst.

Hur som helst, det slog mig häromnatten, att jag aldrig, under hela min uppväxt, sett mamma och pappa krama varandra. Eller pussa varandra. Aldrig. De har överhuvudtaget inte visat kärlek till varandra öppet, inte klappat om, smekt, inte sagt något kärleksfullt. Jag har aldrig reflekterat över det här, bara registrerat, inte klassat eller värderat det. Men nu, vilka frågor det skapar. Var det något de medvetet dolde? Var det ett skenäktenskap, hade de givit upp och bara levde ihop utan att tycka om varandra? Vad tyckte de att det sände ut för signaler?

Jag förstår plötsligt så mycket mer om de problem jag skapar för mig själv.

Vi drar till fjällen! NÄ ja ba skoja.

Vi drar till Gysinge. Ja, IGEN! Har fått span på en begagnad artonhundratalstrappa för *harkel* nie papp*harkel* och det är baskemig som hittat, och jo, det blir en nätt dagstur på hunnra mil, men Robocop huserar hos mormodret och vi byter av varann. Så. Gissningsvis tar det en sjutton timmar framåtebaks.

Robin har (och jag citerar på allvar nu) ”varit på dagis idag, lekt med alla barnen”. Okej, det är kanske inte EN mening, snarare två, men vafan, hennes ömma moders ögon tåras ändå av stolthet. Jag har närt en lingvist vid min barm! Och dagisfröken förskolepedagogen Annika lyckades med konststycket att få henna att sova middag (något jag inte kunnat få henne till sen jag hade the advantage of amning). Det kommer bli bra på dagis, det är vad jag tror!

Nä, nu är det spikat

Japp. Nu har vi bestämt oss. For real. Inga fler ändringar. Inga fler ”du förresten….”

Pablo & Honey shall be their names. Till förvirrad googling kan orden ”Radiohead+first+studio album” med fördel användas.

Hade för övrigt glömt exakt hur vilda och busiga kättlingar är. Inga under täckkanten utstickande tår går säkra på morgontimmarna, inga gardiner kommer någonsin se fräscha ut igen, och mitt stora fikusträd kommer sannolikt få en överdos av ammoniak innan Honey lär sig fatta konceptet kattlåda. Men söta som socker är de.

Catrix?

Neo & Trinity, verkar det ha landat på. Neo är visserligen sött, men jag är nog inte riktigt lika nöjd som min gode livskamrat… Och då var det ändå mitt förslag :(

Undrar förövrigt vart man får tag i en bil med takräcke på typ, tre dagar.

Whiskers on kittens

Vad ska de heta, de två nya små? En flickkatt och en pojkkatt, hon är svart med vita tassar och vit hals, han är närmast helsvart, men skiftar lite i brunt vid nacken.

Följande namn är föreslagna:

• Hans & Greta
• Luke & Leia
• Felix & Regula
• Ceasar & Cleopatra
• Castor & Pollux
• Mulder & Scully (Iwant to believe!)

Hit me, please!